Jag och min mamma åkte till akuten på kvällen, jag vet inte riktigt vilket datum. Läkaren jag träffade var inte färdigutbildad, hon sa att det kunde vara en muskelbristning, eftersom jag tränade väldigt mycket. Jag blev hemskickad, med orden att ta det lugnt.

Dagen efter hade jag ännu värre smärta i axeln och min mamma ordnade en tid på våran vårdcentral, jag åkte dit själv. Läkaren där misstänkte lungemboli och jag fick en remiss till akuten. Väl på akuten tog dom blodprover och jag låg nog på rummet i en timme innan läkaren kom in och berättade att jag antagligen hade leukemi.

Jag var där ensam, 18 år gammal. Jag började gråta och bad om at dom skulle ringa min mamma.

Mamma kom dit och dom berättade att jag blev tvungen att åka akut in till USÖ, Universitetssjukhuset i Örebro.

Väl därinne kommer jag inte ihåg så mycket för jag var så ledsen och så. Jag har minnen av att dom berättade för mig att jag hade svamp i lungorna som dom skulle försöka få bort med penicillin.

Jag vet inte hur lång tid som gick, men jag mådde jättedåligt och dom frågade mig om jag ville bli nedsövd under en vecka för att få bort svampen och ge mig min första cellgiftsbehandling.

Jag gick med på det. Jag låg på IVA (Intensivvårds avdelningen) i en vecka. Efter en vecka väckte dom mig och jag hade inga muskler kvar i kroppen. Jag kunde inte ens sitta upp själv.

Jag låg kvar på IVA ett tag, jag vet dock inte riktigt hur länge. Jag åkte ner till den vanliga avdelningen ibland, men jag hade sån hög feber (41 grader) så dom ville ha mig uppe på IVA.

Efter ett tag blev jag bättre och då låg jag på den vanliga avdelningen (Hematologen). Jag började röra på mig mer och mer, fick sakta lite av mina muskler tillbaka. Läkarna och sköterskorna tyckte att det gick väldigt snabbt för mig.

Jag låg på hematologen i ca. 3 månader, av och till, fick komma hem på permission några gånger ibland. Jag fick den sista av tre cytostatika kurer ca. en vecka innan jag skulle ta studenten.

Jag och min mamma åkte till akuten på kvällen, jag vet inte riktigt vilket datum. Läkaren jag träffade var inte färdigutbildad, hon sa att det kunde vara en muskelbristning, eftersom jag tränade väldigt mycket. Jag blev hemskickad, med orden att ta det lugnt.

Dagen efter hade jag ännu värre smärta i axeln och min mamma ordnade en tid på våran vårdcentral, jag åkte dit själv. Läkaren där misstänkte lungemboli och jag fick en remiss till akuten. Väl på akuten tog dom blodprover och jag låg nog på rummet i en timme innan läkaren kom in och berättade att jag antagligen hade leukemi.

Jag var där ensam, 18 år gammal. Jag började gråta och bad om at dom skulle ringa min mamma.

Mamma kom dit och dom berättade att jag blev tvungen att åka akut in till USÖ, Universitetssjukhuset i Örebro.

Väl därinne kommer jag inte ihåg så mycket för jag var så ledsen och så. Jag har minnen av att dom berättade för mig att jag hade svamp i lungorna som dom skulle försöka få bort med penicillin.

Jag vet inte hur lång tid som gick, men jag mådde jättedåligt och dom frågade mig om jag ville bli nedsövd under en vecka för att få bort svampen och ge mig min första cellgiftsbehandling.

Jag gick med på det. Jag låg på IVA (Intensivvårds avdelningen) i en vecka. Efter en vecka väckte dom mig och jag hade inga muskler kvar i kroppen. Jag kunde inte ens sitta upp själv.

Jag låg kvar på IVA ett tag, jag vet dock inte riktigt hur länge. Jag åkte ner till den vanliga avdelningen ibland, men jag hade sån hög feber (41 grader) så dom ville ha mig uppe på IVA.

Efter ett tag blev jag bättre och då låg jag på den vanliga avdelningen (Hematologen). Jag började röra på mig mer och mer, fick sakta lite av mina muskler tillbaka. Läkarna och sköterskorna tyckte att det gick väldigt snabbt för mig.

Jag låg på hematologen i ca. 3 månader, av och till, fick komma hem på permission några gånger ibland. Jag fick den sista av tre cytostatika kurer ca. en vecka innan jag skulle ta studenten.