2008
22 februari 2008

Nu har det nästan gått ett år till sedan jag skrev. Jag har börjat och blogga lite jag med men det jag skriver om är mest vad som händer i mitt vardagliga liv och om hundarna adressen dit är: http://www.blogtown.se/blog.php?id=flingan1968. Jag skriver faktiskt nästan varje dag och försöker även att med jämna mellanrum lägga in lite bilder.

I vilket fall så fick jag i alla fall någon typ av uppenbarelse och en dag när jag tittade mig i spegeln så undrade jag vem är du??? Det är ingen trevlig känsla och kände att det är dags att göra något åt situationen.. Problemet var mitt arbete.. När jag kom in där för ca 3 år sedan var jag en mycket glad tjej med mycket idéer, 3 år senare känner jag inte igen mig.. Tillbakatryckt och ganska låg.. Jag tycket att jag är värd mer. Men ibland är det så att man stöter på människor som inte kan lyssna på andras idéer och ta vara på andras erfarenheter. Tillslut känner man att det är ingen idéer att varken säga något eller komma med några förslag för dom duger i alla fall inte. Det spelar ingen roll om dom är bra eller dåliga. Samtidigt som denna process hände på min arbetsplast och jag gick till jobbet med en klump i magen för man visste aldrig när nästa yxa skulle kastas så fanns det andra som var väldigt intresserad av mig och mina tjänster... Nummer 1 är simklubben... Dom slet och drog i mig och nu för några veckor sedan blev jag vald till klubben Ordförande. Nummer 2 är rasklubben.. Där är jag fortfarande rasombud och sitter även i avelskommittén och en annan kommitté som planerar ett 10 år jubileum. Jag hade lite svårt att få ihop detta...

Hur kan en arbetsplats få mig att känna mig så totalt VÄRDELÖS och samtidigt två föreningar att känna mig som om jag är BÄST.

Under dom sista åren gick jag till jobbet och tänkte.. Jag är där 20 timmar i veckan det är 168 timmar på en hel vecka det kan jag stå ut med. Jag gör endast det jag ska, försöker att undvika att hamna i konflikter (=vilket betyder håll käften och kom inte med några idéer) och absolut inte tänka på arbetet när man går där ifrån. Man klara av att göra så här ett tag, men efter ett tag mår man riktigt dåligt i själen.. JAG MÅSTE SLUTA annars måste mina anhöriga köra mig till SÄTER. Därför tog jag mig mod och sa att jag fortsätter inte efter jul. Och så fick det bli.. Så när julen kom gick jag in och visste inte vad som skulle hända dom närmsta månaderna... Jag kan få 45 karensdagar från A-kassan efter som jag inte fortsatte ett arbete som jag kunde fått förlängt.. Men det spelade ingen roll för under julen kände jag ur mina tunga axlar blev lättare, jag blev gladare.

Jag tänkte så här.... Vi kommer inte att svälta ihjäl och vi kommer inte frysa.. Allt annat är bara lyxproblem eller????????

Nu har det gått nästan två månader sedan jag blev arbetslös och jag har fått en del vikariat som spring vikarie hos kommunen och det känns verkligen skönt att komma in i normala arbetslag där folk mår bra. Jag har sökt många jobb och det kommer att lösa sig. Jag vill helst jobba eftermiddagar, kvällar, nätter och helger så jag har mest sökt sådana jobb. Men under tiden håller jag mig flytande med vik från kommunen. I framtiden måste jag jobba eftermiddagar, kvällar, nätter och helger för att det ska passa med mina hundar.

Jag har varit på ett läkarbesök och det hände inte så mycket.. Läget är som det är. Jag kommer inte tillbaka till 100 % utan ligger kanske på 70 % och får fortfarande 25 % i sjukersättning. Jag tror inte att jag kommer tillbaka på 100 %. Jag blir sjukligt trött om jag har för mycket omkring mig. Räddningen är hundarna. Dom gör att jag kommet ut och går och jag behöver det. Jag skulle aldrig gå ut för att gå om det inte var så att jag måste. Som när man har hund.. Vi går ofta långt upp i skogen och är borta minst en timme, det är så underbart att få uppleva detta tillsammans med hundarna. Förkylningarna har varit lite bättre denna vinter än tidigare.

Mina hundar har blivit 3 nu. Jag åkte och hämtade en liten pälsad tik från Tjeckien, hon kommer från en annan kennel som heter Moravian Pearl. Det var den kenneln första kull och det var en intressant kombination. Pappan kommer från Kenneln Nord Brun och är skit snygg. Mamman är fin i kroppen men är tyvärr lite fult behårad. Men när uppfödaren berättade om hennes temperament blev det helt avgörande. Jag ville ha denna pälsade tik och väldigt snabbt blev det bestämt att hon skulle till Sverige. Jag har gjort en deal med uppfödaren och hon kommer att få tillbaka en av hennes valpar. Nu har jag haft denna tik hemma i ca 4:a månader, hon heter Aisana och är jätte fin i kroppen om man tittar efter ras standarden och det är ju den som räknas. Jag kommer inte att kunna ställa ut henne efter som hon är pälsad. Men hon kommer att kunna tillföra rasen mycket i Sverige. Dessutom verkar hon inte bli så stor. Går man på föräldrarna borde hon bli en lite Grande alltså rund 50 cm. Men hon har flera Medio i stamtavlan så hon kommer nog bli som Kiara min andra tik eller till och med mindre. Jag kan använda hanen som jag har men det är inte alls troligt att jag kommer att göra det.. Jag vill nog använda någon som är mindre. Jag har andra planer när det gäller hanen. Jag vänta på en naken tik från en annan kennel till honom en som är större. Men allt är bara planer.. Hon är jätte trevlig i temperamentet och gör bus hela dagarna så man blir helt matt

Jag tycker att det är roligt att göra efter sökningar på näten. Jag fattar inte riktigt hur det gick till innan man hade nätet.. Sen gillar jag att hålla på med statistik och sätta ihop stamtavlor i olika kombinationer..

Resten av hundarna mår bara av att fått in en till i flocken. Chimok, hanen har blivit mindre rastlös och leker mycket med valpen. Han är heller inte så harig och rädd längre. Kiara är Kiara och hon håller sig för sig själv. Är måttligt road av en till. Hon vill helst vara själv... Prinssessan på ärten är Kiara det.

Barnen är båda större än mig.. Jag är minst i familjen. Tora är 183 cm och Oscar runt 185 cm. Jag får titta upp på mina barn och ändå är jag 176 cm :-). Oscar går i 7:an och det verkar som att det går bra.. Jag har inte fått några antydningar på att det inte skulle göra det. Det verkar som att han får lite utrymme att var speciell och lärarna på påpeka lite uppmärksamhet.. Från att ha varit en orolig själ och snurrar på stolen och pratat oavbrutet så har han blivit tonårs lugn och knappt hör något som någon säger.. Det är mest ÖÖÖ va då.. Ville du nått morsan.. Simningen går så där... Han har varit lite små sjuk hela vintern så det har varit svårt att komma igång med någon träning.. Han har heller inte varit ute och tävlat så mycket denna vinter.. Saxen spelar han fortfarande, med det är på nåder.

Tora går första året på samhällsprogrammet i gymnasiet, hon kom även in på innebandy gymnasium så hon har att göra. Mycket skola och idrott för henne. Hon är så väldigt fokuserad och vill göra bra i från sig. Allt utom MVG är ett misslyckande.