24 Oktober 2008
Det var en ganska jobbig vår med tanke på jobb, men jag kämpade på och jag fick ihop tillräckligt med timmar med att vicka inom barnomsorgen. Jag fick reda på i slutet på mars att jag hade fått ett sommarjobb på ett gruppboende. Vilket gladde mig mycket inte bara för att jag fått sommarjobb utan för att jag äntligen kommit in i den värden som jag kämpat på med ett ganska bra tag. Man har lite stötte val möjligheter med arbetstider som vårdare och inte bara dagtid hela tiden.

Tiden flöt på och jag trivdes väldigt bra på gruppbostaden, jag blev inte alls så trött av det arbetet och jag tyckte att jag hade mycket lediga dagar att det inte kändes som om jag jobbat hela sommaren sen. Nu på hösten har jag fortsatt och vickat inom barnomsorgen och gruppboendet och även skolat in mig inom äldre omsorgen. Jag får nästan ihop tillräckligt med timmar och det funkar bra att blanda barn, förståndshandikappade och gamla människor.

Angående hundarna så har jag lite gett upp att hitta en tik som passar Chimok så jag la det lite på is för att se vad som händer. För det tog så lång tid och skulle jag fått hem en valp som skulle passa honom så skulle jag få vänta i 2 år innan jag kunde para dom och då skulle Chimok bli en gammelpojk.... Det som hänt är att han har 2 parningar inbokade till våren så jag kommer att få en Chimok dotter tillslut.. En bra grund för mig att börja min avel på. Sen är mitt kennelnamn nästan klart. Protest tiden går ut 1/11 och det är ju snart. Namnet som är på förslag nu är Nakku Rakkans kennel och det betyder naken hundens kennel. Namnet kommer från Älvdalskan och min mamma kommer från Älvdalen så det orten ligger varmt om hjärtat för mig.. Det går läsa mer på hundarnas egna sida www.peruanare.se.

20 oktober
Försäkringskassan har bestämt att jag är frisk nu, dom har avslagit min ansökan på 25 % sjukbidrag. Anledningen till att jag inte fick förlängt sjukbidrag var för att jag gjorde styrelsearbeta ca 4 timmar gratis varje månad.. Så man ska inte få göra nått när man har sjukbidrag eller?? Sjuka i huvet eller nått är dom.

9 september
Jag hade blivit kallad till ett möte på FK idag kl 13.00 och naturligtvis var jag där i tid för mötet. Helst så skulle jag vilja be FK dra åt helvete för det är en jävligt dryg myndighet som jag helst skulle vilja slippa. Men nu är det så att jag för snart 10 år sedan fick Akut Myeloisk Leukemi vare sig jag ville ha de eller ej. Av alla olika typer av cancer så är Leukemi en av dom aggressivaste arterna och man går in med väldigt starka cellgifter för att bekämpa som sjuka cellerna. Jag var 30 år när jag drabbades och då anser man att det är en ung person som är värd att räddas till varje pris och man drar på lite extra med cellgifterna. Nu mera så lyckas man rädda livet på allt fler och fler människor som drabbas av Leukemi, speciellt yngre.

Nu har det som sagt var snart gått 10 år för mig och jag har fortfarande sviter av alla cellgifter. Jag måste varje dag äta hormontabletter eftersom mina äggstockar har blivit pajade av cellgifterna och då reagerar min kropp som om jag skulle vara i klimakteriet och det hindrar man genom hormontabletter. Det är andra är att jag ofta känner mig sjukligt trött och har efter min sjukdom haft 25 % sjukbidrag från FK. Detta bidrag ska sökas om varje år. Någongång har jag haft tur och fått 2 år.

Jag håller nu på med detta sökandet igen och jag tycker att det är skit drygt. Sen är trötthet ganska difyst. Jag har verkligen försök med alla medel att komma tillbaka med det går inget bra. Hundarna är bra terapi och dom får även ut mig så jag rör på mig när vi är ute i skogen och går våra långa promenader. Som jag absolut inte hade gjort om det inte varit för deras skull.

Trötthet är otrolig jobbig och det typ bara surrar i huvet och man rör sig på ren vilja. Mycket i mitt liv sker på ren vilja och för att jag är så envis.

Men i vilket fall så säger idioten på FK när hon fick höra att jag sitter som Ordförande i Simklubben och typ lägger ner max 4 timmar i månaden på det... Att detta kan bli ett problem för det räknas som arbete och man får inte jobba 1 timme mer än 30 timmar när man har sjukbidrag.. Jaha så jag kan alltså bli av med sjukbidraget för jag gör lite gratis styrelse arbete ca 1 timme i veckan.. Jäsp...

Sen tycker jag att det är lite konstigt att man faktiskt aldrig har fått reda på vad det egentligen är som gäller när man har sjukbidrag... Jag kan ena veckan jobba 40 timmar och nästa jobba 20 timmar men jag ser alltid till att inte jobba mer är 120 timmar på 1 månad. Så det blir lite olika med det jämnar ut sig i slutändan. Men då får man inte göra så som jag har gjort... Det är ju verkligen jätte lätt när man är springvikarie och verkligen ska styra och ställa över sina arbetstider.. Man vet aldrig hur man ska jobba nästa vecka utan man får ta vecka för vecka...

Så det lär nog inte bli något med sjukbidrag för min del.. Jag är nog frisk nu eller vad då. Vem fan vet de, jag eller FK eller mina läkare som år efter år skriver ut läkarintyg där min hälsa står dokumenterad..

Eller är det så att man nu mera försöker allt för att inte behöva betala ut sjukbidrag och griper efter alla möjliga halmstrån. Troligen är det så för regeringen vill ju att alla ska ut i arbete. Det spelar ingen roll om man har huvet under armen så fan ska man jobba.

Det senast jag hörde i vecka var att även om man var svårt sjuk så skulle man fan jobba några timmar i veckan. Men vilken värld lever dom i... Så när jag hade Leukemi och låg ca 5 månader på Huddinge sjukhus med en GUL lapp på dörren. På den GULA lappen stod det. OBS LÅGT IMMUNFÖRSVAR EJ TILLTRÄDE UTAN TILLSTÅND. Alla som gick in i rummet behövde sprita sina händer och ha överdragskläder och absolut inte ha någon typ av infektion. Själv låg jag som en sparris i en säng, flintskallig och mager som fan, med en kräkpåse i handen och var skit pigg... Jo, jävlar nog skulle jag kunna jobba några timmar i veckan.. FÖR ALLA SKA JOBBA det ser så snyggt ut i statistiken eller nått.

Nu har jag spytt lite galla en annan dag ska jag spy lite över A-kassan, jag har nog gjort det för med det kan upprepas många gånger.. För det är också en dryg myndigget som jag skulle vilja be dra åt helvete..


22 februari 2008
Nu har det nästan gått ett år till sedan jag skrev. Jag har börjat och blogga lite jag med men det jag skriver om är mest vad som händer i mitt vardagliga liv och om hundarna adressen dit är: http://www.blogtown.se/blog.php?id=flingan1968. Jag skriver faktiskt nästan varje dag och försöker även att med jämna mellanrum lägga in lite bilder.

I vilket fall så fick jag i alla fall någon typ av uppenbarelse och en dag när jag tittade mig i spegeln så undrade jag vem är du??? Det är ingen trevlig känsla och kände att det är dags att göra något åt situationen.. Problemet var mitt arbete.. När jag kom in där för ca 3 år sedan var jag en mycket glad tjej med mycket idéer, 3 år senare känner jag inte igen mig.. Tillbakatryckt och ganska låg.. Jag tycket att jag är värd mer. Men ibland är det så att man stöter på människor som inte kan lyssna på andras idéer och ta vara på andras erfarenheter. Tillslut känner man att det är ingen idéer att varken säga något eller komma med några förslag för dom duger i alla fall inte. Det spelar ingen roll om dom är bra eller dåliga. Samtidigt som denna process hände på min arbetsplast och jag gick till jobbet med en klump i magen för man visste aldrig när nästa yxa skulle kastas så fanns det andra som var väldigt intresserad av mig och mina tjänster... Nummer 1 är simklubben... Dom slet och drog i mig och nu för några veckor sedan blev jag vald till klubben Ordförande. Nummer 2 är rasklubben.. Där är jag fortfarande rasombud och sitter även i avelskommittén och en annan kommitté som planerar ett 10 år jubileum. Jag hade lite svårt att få ihop detta...

Hur kan en arbetsplats få mig att känna mig så totalt VÄRDELÖS och samtidigt två föreningar att känna mig som om jag är BÄST.

Under dom sista åren gick jag till jobbet och tänkte.. Jag är där 20 timmar i veckan det är 168 timmar på en hel vecka det kan jag stå ut med. Jag gör endast det jag ska, försöker att undvika att hamna i konflikter (=vilket betyder håll käften och kom inte med några idéer) och absolut inte tänka på arbetet när man går där ifrån. Man klara av att göra så här ett tag, men efter ett tag mår man riktigt dåligt i själen.. JAG MÅSTE SLUTA annars måste mina anhöriga köra mig till SÄTER. Därför tog jag mig mod och sa att jag fortsätter inte efter jul. Och så fick det bli.. Så när julen kom gick jag in och visste inte vad som skulle hända dom närmsta månaderna... Jag kan få 45 karensdagar från A-kassan efter som jag inte fortsatte ett arbete som jag kunde fått förlängt.. Men det spelade ingen roll för under julen kände jag ur mina tunga axlar blev lättare, jag blev gladare.

Jag tänkte så här.... Vi kommer inte att svälta ihjäl och vi kommer inte frysa.. Allt annat är bara lyxproblem eller????????

Nu har det gått nästan två månader sedan jag blev arbetslös och jag har fått en del vikariat som spring vikarie hos kommunen och det känns verkligen skönt att komma in i normala arbetslag där folk mår bra. Jag har sökt många jobb och det kommer att lösa sig. Jag vill helst jobba eftermiddagar, kvällar, nätter och helger så jag har mest sökt sådana jobb. Men under tiden håller jag mig flytande med vik från kommunen. I framtiden måste jag jobba eftermiddagar, kvällar, nätter och helger för att det ska passa med mina hundar.

Jag har varit på ett läkarbesök och det hände inte så mycket.. Läget är som det är. Jag kommer inte tillbaka till 100 % utan ligger kanske på 70 % och får fortfarande 25 % i sjukersättning. Jag tror inte att jag kommer tillbaka på 100 %. Jag blir sjukligt trött om jag har för mycket omkring mig. Räddningen är hundarna. Dom gör att jag kommet ut och går och jag behöver det. Jag skulle aldrig gå ut för att gå om det inte var så att jag måste. Som när man har hund.. Vi går ofta långt upp i skogen och är borta minst en timme, det är så underbart att få uppleva detta tillsammans med hundarna. Förkylningarna har varit lite bättre denna vinter än tidigare.

Mina hundar har blivit 3 nu. Jag åkte och hämtade en liten pälsad tik från Tjeckien, hon kommer från en annan kennel som heter Moravian Pearl. Det var den kenneln första kull och det var en intressant kombination. Pappan kommer från Kenneln Nord Brun och är skit snygg. Mamman är fin i kroppen men är tyvärr lite fult behårad. Men när uppfödaren berättade om hennes temperament blev det helt avgörande. Jag ville ha denna pälsade tik och väldigt snabbt blev det bestämt att hon skulle till Sverige. Jag har gjort en deal med uppfödaren och hon kommer att få tillbaka en av hennes valpar. Nu har jag haft denna tik hemma i ca 4:a månader, hon heter Aisana och är jätte fin i kroppen om man tittar efter ras standarden och det är ju den som räknas. Jag kommer inte att kunna ställa ut henne efter som hon är pälsad. Men hon kommer att kunna tillföra rasen mycket i Sverige. Dessutom verkar hon inte bli så stor. Går man på föräldrarna borde hon bli en lite Grande alltså rund 50 cm. Men hon har flera Medio i stamtavlan så hon kommer nog bli som Kiara min andra tik eller till och med mindre. Jag kan använda hanen som jag har men det är inte alls troligt att jag kommer att göra det.. Jag vill nog använda någon som är mindre. Jag har andra planer när det gäller hanen. Jag vänta på en naken tik från en annan kennel till honom en som är större. Men allt är bara planer.. Hon är jätte trevlig i temperamentet och gör bus hela dagarna så man blir helt matt

Jag tycker att det är roligt att göra efter sökningar på näten. Jag fattar inte riktigt hur det gick till innan man hade nätet.. Sen gillar jag att hålla på med statistik och sätta ihop stamtavlor i olika kombinationer..

Resten av hundarna mår bara av att fått in en till i flocken. Chimok, hanen har blivit mindre rastlös och leker mycket med valpen. Han är heller inte så harig och rädd längre. Kiara är Kiara och hon håller sig för sig själv. Är måttligt road av en till. Hon vill helst vara själv... Prinssessan på ärten är Kiara det.

Barnen är båda större än mig.. Jag är minst i familjen. Tora är 183 cm och Oscar runt 185 cm. Jag får titta upp på mina barn och ändå är jag 176 cm :-). Oscar går i 7:an och det verkar som att det går bra.. Jag har inte fått några antydningar på att det inte skulle göra det. Det verkar som att han får lite utrymme att var speciell och lärarna på påpeka lite uppmärksamhet.. Från att ha varit en orolig själ och snurrar på stolen och pratat oavbrutet så har han blivit tonårs lugn och knappt hör något som någon säger.. Det är mest ÖÖÖ va då.. Ville du nått morsan.. Simningen går så där... Han har varit lite små sjuk hela vintern så det har varit svårt att komma igång med någon träning.. Han har heller inte varit ute och tävlat så mycket denna vinter.. Saxen spelar han fortfarande, med det är på nåder.

Tora går första året på samhällsprogrammet i gymnasiet, hon kom även in på innebandy gymnasium så hon har att göra. Mycket skola och idrott för henne. Hon är så väldigt fokuserad och vill göra bra i från sig. Allt utom MVG är ett misslyckande.