2007
Jösses vad tiden går fort. Det är snart 8 år sedan jag blev sjuk. Livet går väldigt mycket upp och ned. Ibland känns det som jag går på en lina och håller på och ramlar ner i avgrunden. Men så reser man sig och klarar sig ett tag till. MEN jag vet inte hur jag hade mått om jag inte hade haft mina hundar. För mig har hundarna varit som terapi. Jag kan må jätte dåligt och att då bli tvungen att gå på promenad i skogen. Man går först med tunga steg men ju längre man går ju lättare blir stegen och när man kommer hen mår man riktig bra. När man gör detta varje dag och även flera gånger om dagen så blir livet lite lättare att leva. Hade jag inte haft hundarna så hade jag ju inte kommit ut i skogen och vad hade hänt då?? Jag vet inte.
Nu tycker väl alla som läser detta. "Men vad hon verkar deppig". Men det går som sagt var upp och ner. För det mesta är det ändå upp. Sen vill jag uppmana folk att ha djur omkring sig. För djur ger så mycket och har man mycket omkring sig hjälper djuren en att landa med fötterna på jorden och andas lite. I början på året fick jag börja gå hos en kurator. Jag vet inte egentligen varför jag väntat så länge innan jag träffade någon. Jag har varit på väg tidigare men det har inte blivit av.
Jag tycker i alla fall att det ger mig något och jag fortsätter väl ett tag till. Hon har i alla fall talat om för mig att det är inte så konstigt att jag blir så trött. Jag har ju så mycket att göra hela tiden. Barnen håller mig sysselsatt. Det är mycket "Taxi var god dröj". Man skjutsar barnen hit och dit.. Det blir inte så mycket läkarbesök när det gått nästan 8 år. Det är ganska skönt. Jag var i väg i höstas till Falun. Då pratade jag och läkaren om att en del kommer tillbaka till 100 % efter sjukdomen. Men det är väldigt många som känner att dom inte kommer tillbaka på 100 %. Jag känner att jag ligger på 75-80 % Jag håller fortfarande på och söker en del jobb. Jag jobbar fortfarande 50 % men jag önskar att jobba några flera timmar i veckan. Det blir lite snålt med pengar. Pengar är ganska bra att ha.
Tora
Det fortsätter att gå bra för Tora. Till hösten börjar hon gymnasiet och hon
har ganska höga mål och krav på sig själv.
Under vintern så har innebandyn tagit över fotbollen och satsar lite mer på innebandyn. När man kommer upp i en viss ålder är det svårt att hålla på med flera idrotter. Tränare ställer helt orimliga krav och straffar barn som gör det. Vilket kan tyckas vara hels sjukt. Men det är inget som är unikt där vi bor.
Sen har musiken tagit stor del och intresse i hennes liv. Hon älskar att gå på konserter och kan åka ganska långt för att se banden som hon gillar.
Oscar
Börjar också att bli en ganska stor kille. Han blir tonåring i slutet på
mars.
Han är lika lång som jag (176 cm). Så snart är man minst i familjen. Men det var
ju ganska väntat. Oscar börjar på högstadiet i höst. Det ska bli ganska
intressant hur han kommer att klara det.
Han har i alla fall mognat väldig mycket det senaste året. Mycket lugnare och tar mer ansvar över sitt liv.
Simningen går riktigt bra.
Hundarna
Dom två hundarna kan bli 3 i början på sommaren. Vi väntar just nu på besked om
parningen har lyckats eller inte. I så fall blir det en halv syster till hanen
som jag hämtade i Tjeckien förra våren.
Är man intresserad av hundarna kan man ju gå in på deras hemsida. Den är väl uppdaterad. Där kan ni titta på bilder och läsa om mina tappra försök i utställnings ringen.
I förra vecka skickade jag in
papperen om att registrera kennel namn.
2007-03-10 Vi fick i förra veckan reda på att tiken vi skulle ha en valp ifrån
var till 90% tom. Det betyder ingen valp nu i alla fall.
Så nu letar jag för fullt efter en så kallad "fru" till Chimok. Det kommer
troligen att bli från en kennel i Finland eller i Holland. Båda har intressanta
linjer på sina hundar.