31 Januari 2003
Livet lullar på.. Det är som ett ekorrhjul. Men det är det så det är. Inte så mycket att göra åt det. Sova, jobba osv.

Jag har varit en del sjuk. Förskyllningar och så. Inget allvarigt. Men det är ganska jobbigt för man blir så trött och det känns som man aldrig får sova ut. Tanken var att jag skulle ta det lugnt under jullovet.

Men jag åkte på en sådan dunder förskyling. Att jag trodde jag skulle dö... Vi åkte upp till Dalarna dagen före julafton. Det var riktigt trevligt.

Jag fick må bra till annandagen sen var det kört. Jag som hade tänkt att vara där till trettondagshelgen. Men jag fick åka hem på nyårsdagen när alla andra skulle åka. Så det var någon som kunde köra hem bilen.

Sen fick jag vila ut hemma och var väl lagom frisk till det jag skulle börja jobba igen :-)

Jobbet är riktigt drygt. Mycket är väl för att man flyttat i tanken. Jag har inte berättat ännu att jag skall flytta. Barnen har inte sagt något i skolan heller. Vi tar det lite senare fram åt våren.

Annars så har vi varit hos min farmor en del. Det kommer att bli bra. Vi var där på höstlovet och kikade lite på skolan mm. Barnen tycker att det skall bli kul.

Jag skrev i höstas att Oscar hade det så jobbigt i skolan och var ganska aggressiv. Han har absolut blivit mycket lugnare. Oscar klass var ju lärarlös en bit in på terminen. Men sedan
hon kom har det blivit mycket bättre med honom.

Samtidigt som jag tror att det kommer bli ännu bättre för honom när han får bo på landet och gå i en skola där det bara går 120 istället för över 600 som han har det nu.

Det är inte så mycket spring hos läkare och provtagning nu mera. Jag har inte varit hos min läkare sen i höstas och jag har inte tagit prover sedan dess heller. Jag skall väl träffa han snart och även göra ett benmärgsprov innan.

Men jag har träffat en annan läkare ganska tätt. Det är Britt-Marie Landgren på kvinnokliniken på Huddinge sjukhus. Det är en cool dam.

Hormontabletter har jag ätit sedan jag blev utskriven från sjukhuset för över 3 år sedan. Det är typ samma tabletter som damer i övergångsåldern äter. När man har fått så mycket cellgifter som jag blir äggstockarnas funktion som ett par russin eller nått.

Dom funkar inte som dom ska..

För inte så många år sedan så dog folk med leukemi som flugor. Nu överlever dom och då är det några läkare bla. B-M Landgren och min hematologläkare Per Ljungman som håller på och testar lite på vad man kan göra för patienter i min situation för att livet efter skall bli så normalt som möjligt.

Jag jag fått testa olika hormontabletter och även manliga könshormoner. Det har även tagit tester på mina hormoner och mätt min bentäthet. För ett år sedan så var den inte så bra resultat på mina hormoner.

Det är en väldig tur att man har barn och att jag inte känner någon längtan efter flera. För det är bara att glömma. Äggstockarnas funktion är förstörda för att kunna åstadkomma några barn.

Jag har heller inta känt någon skillnad när jag åt manliga könshormoner. Men en del känner visst ingen skillnad och för andra funkar det mycket bra.

Hormontabletterna gör ju så att jag slipper att få diverse svettningar. Jag störs av dom på nätterna så jag inte kan sova så bra.

Sen hade dom ju mätt min bentäthet och den var mycket bra. Tydligen så spelar hormontabletterna en väldig roll där, för att dom värdena ska vara bra. Skulle jag sluta äta tabletterna så skulle jag väl börja bryta benen eller nått.

Jag tog prover på mina hormoner förrgår så där vet jag ej svaret.

*På återseende*

10 juni 2003
Att det är så jobbigt att flytta.......... Jag har hållit på och fixat och packat sen i påskas. Så jag är helt slut och då har jag inte kommit på plats ännu. Det är 1 vecka kvar tills vi flyttar.

Den mesta tiden har tagits upp av denna flytt. Folk är väl säker ganska trötta på mig vid det är laget om att höra mina flytt historier. Just nu bor vi på madrasser och inte så mycket i skåpen. Barnen tycker inte att det är så kul för det finns inget att göra för alla saker är i Färnäs.

Men dom har sina tv apparater och datorn. Det är ju vad dom håller på med jämt annars så varför duger inte det nu då?????

Men jag tror att det kommer bli bra med flytt. Jag har ännu inte hittat något arbete. Men jag tror att det kommer att lösa sig till hösten. Just nu finns det mest sommar jobb och det är man ju inte så intresserad av. Jag har ju semester till 23 augusti och den vill man ju njuta av. Sen får jag väl jobba som timvikarie eller nått.

Annars så fick vi väldigt positiva reaktioner av vår omgivning när vi gick ut och berättade om flytten. Folk önskar att dom hade samma kraft. Men jag vet inte om jag har någon kraft. Jag känner mig ganska le lös ibland. Men jag vet ju innerst inne vad det är som skall göras. Fats jag är en mästare på att skjuta upp saker in i det sista.

Som när jag skulle skicka in ansökan om 25% sjukersättning. Jag fick papperen flera månader innan dom skulle vara inne. Men jag drog ut på det så Försäkringskassan fick dom sista dagen dom skulle vara inne. Men dom kom in i tid :-)

Jag har gjort en grundlig undersökning här tidigare i vår. Men benmärgsprov och hela cirkusen. Men allt vara bara bra. Nu är det bara en sådan stor undersökning kvar. Sen är man väl "frisk" eller nått. Så det känns skönt.

I lördags den 7/6 så var det exakt 4:a år sedan jag fick reda på att jag var sjuk. Tänk att det redan gått 4:a år. Ibland känns det som det var jätte länge sedan och ibland inte.

Problemen med Oscar har fortsatt under våren. Jobbigt i skolan och hemma. Han har varit orolig för flytten. Sen var han och hälsade på sin Pappa i Valborg. Det var ganska jobbig för honom. Det var 1½ år sen han träffade honom sist.

Sen fick jag ett intressant telefonsamtal från Psykologen i hans skola. Och ibland kan det vara skönt att höra saker som man egentligen vet. Men att någon annan säger dom och vad man skall göra åt problemen.

Det hon sa var att små barn ofta tar på sig skulden i tex. skilsmässor eller om mamma eller pappa blir svårt sjuka. Dom har svårt att sortera ut sina känslor och frågor och tills slut så pyser det ut i dom och barnen mår dåligt. Precis som det är med Oscar.

Han var bara 5 år. Tora var nästan 8 år. Dom åren gör ganska mycket samt att hon fick komma till en kurator några gånger gånger när jag låg på sjukhuset och prata. Men Oscar han var så liten då. Så nu pyser det i honom.

Hon tyckte i alla fall att jag skulle kontakta BUP i Mora så han kan få komma dit och prata och att även jag skulle gå till någon och prata. Jag fick ju en remis till Psykolog för ca 1½ år sedan. Men jag har bara skjutit upp det hela tiden.

Men nu när det handlar om Oscars bästa så skall jag se till att jag får komma och prata med någon. Jag har fått en ny remis :-)

Det går inte tro att man skall klara det själv. Men jag vet att jag är en mästare på att skjuta upp problem och saker som skall göras till ett senare tillfälle eller att det löser sig. Även om det då görs i sista sekunden.
 

16 december 2003
Det är ett tag sedan jag skrev nu. Jag har egentligen ingen orsak varför jag inte skrivit förutom jag jag är lite lat ibland.
Men jag ska göra ett försök nu tänkte jag.

Våran flytt till Mora gick bra. Vi trivs jätte bra. Vi har hunnit landa nu. Barnen hittade ganska snabbt kamrater och dom
trivs båda i sin lilla byskola. För Oscars skull har det gjort jätte mycket. Han har hittat sin plats och behöver inte längre
vara klassens pajas.

Han har till och med lärt sig att skriva med små bokstäver. Vilket hans gamla lärare inte trodde var möjligt. Men han har
hittat en plats där någon  förstår honom och som har TID med honom och han myror i rumpan.

Vi har även varit på BUP och pratat en hel del. Det har varit bra. för vi vill inte hamna i det samma gamla spår som varit förr. Dom kommer att gå vidare och göra en utredning på honom som skall vara klar innan han börjar 4:an.

Även om han har blivit mycket med lugnare och harmonisk. Han är inte lika arg längre och det är lättare att hantera hans ilska.

Tora saknar sina kompisar i Stockholm. Men hon vill för den delen inte flytta tillbaka. Hon känner att vi har kommit till en
lugnare plats och trivs med det. Hon har hittat många bra kompisar som hon gör kul saker med.

Hon har bytt ut basketen med innebandy och tycker att det är jätte kul att spela innebandy.

Vi har skaffat en del nya djur. I somras vart det två jätte fina kaniner och under hösten en undulat och en hund.
Det är en del att ta hand om men det är kul.

Jag själv har inte hittat något arbete. Det är verkligen en seg marknad här.. Jag har sökt jobb som bara den. Men dom är
alltid tillsatta av någon annan.

Man man är inte värd ett skvatt som barnskötare. Det ska var förskolelärare eller fritidpedagoger. Det spelar ingen roll ur länge man har jobbat inom branschen. Det är precis som om det ser snyggare ut på papperet om man har högre utbildning.
Sen hur personerna är att jobba med barn det spelar en mindre roll. Bara dom har en snygg utbildning att glänsa med.
 
Men jag har jobbat en del extra hos kommunen på olika daghem. Jag har fått en hel del jobb där. Man får väl försöka att slå sig fram bakvägen

Men det skulle ju vara skönt att ha en fast jobb som man gick till. Men det är bara att kämpa vidare. Jag söker på.

Fast just nu är jag hemma och är Valpledig. Om det nu finns något som heter så. Men jag vill få en bra start med hunden Kiara.

Hon är så liten. Det är som att ha en bebis igen. Mat, sova, leka kiss och bajsa. Jag har fullt upp. Jag får se hur länge som jag måste vara hemma hela dagarna med henne. Men det är skönt att vara lite ledig med.

Jag är så himla trött hela tiden. Så sjukligt trött. Det är precis som den där tröttheten aldrig kommer att gå ur en. Jag har ingen aning om hur man skall göra för att bli lite piggare. Det är trots allt gått över 4:a år sedan jag var sjuk.

Men tröttheten är så seg. Vilket gör att det känns som en omöjlighet att börja träna eller dyigt igen. Det få väl bli långa promenader med hunden sen. Det är ju tur att man inte lider av fetma eller dyigt.

Jag vet fortfarande inte om jag kommer att få gå kvar på Huddinge. Jag tillhör Falun nu annars (det är ju mindre kul)

Jag har blivit kallad till Kvinnokliniken i Januari. Jag skulle verkligen behövde få komma till Dr. Landgren igen. Hon verkar veta var hon snackar om. Jag har ju ätit dom där hormon tabletterna i 4:a år nu. Man blir ju lite orolig med tanke på allt snack om bröstcancer det är i media just nu.

Man har ju ingen lust att få bröstcancer..

Snart är det jul och det är verkligen skönt att slippa stressa iväg någonstans. Alla kommer ju hit. Mamma och Pappa (Familjen Flinkenbro är i Thailand för ovanligheten skull).

Vi kommer visserligen åka till Älvdalen en hel del. Men det är skönt att kunna åka lite fram och tillbaka. Det är ca 5 mil emellan.

Det här varit en mycket går och mörk höst. Hoppas att det kommer lite snö snart. Det är ju bara två veckor till julafton. Livet känns lite lättare om det är vitt i stället för grått och svart ute.