Hur behandlas man?

Man behandlas med cytostatika (cellgifter).

Cytostatika angriper främst celler som håller på att dela sig och stoppar celldelningen. Efter som friska celler också delar sig så påverkas dom också av cytostatika (på vanligt språk det dödar alla celler, onda som friska). Det kan resultera i biverkningar som illamående, trötthet och håravfall. Man har idag bra läkemedel som lindrar illamående och jag måste säga att dom funkade ganska så bra på mig. Man kan ju även hälla i sig en del Coca Cola också. Jag mådde lite illa under cytostatikabehandlingarna men inte så att jag fick lov att kräkas eller så. Jag slutade väl bara att äta. Det är inte så populärt bland läkarna. Men ganska så vanligt bland dom sjuka.

När man får cytostatika så får man det i ca 4-7 dagar. Sen går det ungefär 7 dagar och då är alla blodvärden botten.

Vita blodkroppar är ca 0.0 (på en frisk ca 4). Trombocyter (på en frisk ca 150-400) och blodvärde, Hb (på en frisk ca 120-170) sjunker också.

Men man får tranfusioner när trombocyterna är under 10-20 och HB 70-80. Trombocyter är bland annat det som gör att blodet stannar vid blödning. När dom vita blodkropparna är så 
låga är man väldigt infektionskänslig. Då blir man isolerad i ett rum på sjukhus.

Man skall då inte lämna rummet men det är helt okej att emot besök bara dom är helt friska. Men risken att man blir sjuk är stor än då. Man får då ofta feber (mycket feber är det) och man tar då odlingar på blodet och är det bakterier så blir man behandlad med antibiotika (intravenöst).

Man blir trött, så trött det är svårt att beskriva hur mycket. Man förlorar muskelmassa efter som att man ligger så mycket. Man rasar i vikt efter som att man mår lite små illa hela tiden.

Jag vägde 57kg ( är 176 cm lång) när jag kom in först. Innan jag blev sjuk vägde jag mellan 57-60kg. Ett tag vägde jag 51kg och var ingen vacker syn. Men jag låg igenomsnitt runt 53-54kg. Eftersom jag hade så svårt att få i mig någon mat så fick jag en hel del näringstillskott intravenöst för att inte 
försvinna helt.

Jag fick tre stycken sådana här behandlingar. Med ca 4 veckors mellanrum. Dom två första gick ganska så bra det blev inga direkt allvarliga komplikationer. Lite feber och en släng av en 
lunginflammation och så tappade jag håret ca 1-1,5 vecka efter första behandlingen startade.

Jag gjorde så att jag rakade av mig håret till 1 cm när jag märkte att det började ramla av. Jag tyckte inte att det var så hemskt att tappa det jag tror att min mor led mer än jag av det.

Efter den tredje behandlingen fick jag en del allvarliga komplikationer. Hade då problem med att mina trombocyter var så låga (under 5) och att jag inte tog emot transfusionerna. Jag hade bildat antikroppar. Jag blev beordrad att ta det väldigt lugnt. Jag fick inte ens rätta till lakanet i sängen för att jag kunde få inre blödningar. Det fick jag också till slut.

Det började med att jag hade blod i urinen. Det resulterade i att jag fick blodkoagel i njurarna. Det gjorde ont. Man sa att det var samma känsla som när man har njursten. Jag fick typ morfin för att bort smärtan. Det gick över på minde än ett dygn. Efter det så fick jag en blödning i axeln. Det var inte heller så kul efter som att jag inte kunde göra just något annat än att ligga. Någon massage var det inte tal om för då kunde det bli ännu värre.

Sen kom det värsta jag fick en hjärnblödning på vänster hjärnhalva. Då blev det en väldig aktivitet på läkare och sjuksystrar. Men jag hade tur. Den var så liten att den skadade ingenting och den absorberades upp av sig själv. Jag hade väldigt ont i huvudet i ca 3 dagar och jag fick ganska så starka droger. Låg i ett mörkt rum och rörde mig knappt och om jag gjorde det så kräktes jag. Det var skitjobbiga dagar men det gick över (puh). Det är inte vanligt att man får hjärnblödningar 
men det händer ibland. Jag har inte träffat någon annan som har fått det.

Efter allt detta så fick jag komma hem ett tag. Jag hade bara varit hemma ett par dagar, en vecka som mest på hela sommaren. Alla har sagt till mig att det varit en bra och solig sommar. Jag har ju sett att alla som kommit och hälsat på mig har varit bruna och lätt klädda. Såg väl också att det var fint väder ute med det var inget jag orkade bry mig om.

Fick också många frågor om jag inte tyckte att det var tråkigt att ligga inne. Men jag var så slut att jag inte orkade göra just något annat än att titta på tv. Mycket såpor och talkshows blev det att följa. Min roll som mamma fick jag lägga undan och över låta till min mor och far.